[heterohatisk yxtant]

Heterohatets Dag

2010-08-28

[arkivhylla]

Kika in i Heterohatsarkivet!!

Utdrag ur Queerinstitutets ordbok:
Fistdamm - Könsospecificerad version av en fittdamm.

Det är inte varje dag som vårt lilla Institut föräras en ledare i Svenska Dagbladet. Dess bättre. För även om ju exhibitionism är en dygd att vårda har vi också vårt rykte som ljusskygg avantgardesekt att tänka på. Sedan är det det här med missrepresentationen. Postmarxistisk? Anarkister? Well, no offense, Per Gudmundson, but what you don't know could fill a warehouse. Eller förresten, han får gärna ta illa upp. Gärna skämmas. Det är viktigt att ha kontakt med alla sina känslor, inte bara hatet, eller - i Gudmundsons fall - självgodheten.

Även historieskrivningen blir en aning skev och självförhärligande. Här är inte tillfället att ge sig in i polemik kring stolta traditioner, vi kan nöja oss med att konstatera att det är förståeligt att Gudmundson fokuserar på sedan länge döda zoofila brackor snarare än på den högst levande regeringens totala nedmontering av djurskyddet. Och ifall vi nu är anarkister har vi väl hatat socialdemokratin sedan åtminstone 1908.

Men några rätt prickas ändå in: det är ett oskick att bli borgare, det finns mycket mer än heteropatriarkapitalism att hata och en välmående borgarklass är faktiskt minoriteternas bästa skydd. Ja, bortsett från i Francos Spanien, Thatchers Storbritannien, Al Thanis Qatar, Reagans USA och andra obetydliga undantag. Problemet är bara att vi vill bli av med minoriteterna som minoriteter. Vi vill förändra de samhällsstrukturer som skapar minoriteter och majoriteter, avvikelser och normer, utsatthet och tolerans. Inte för att alla ska bli lika utan för att alla ska bli olika. Att tas under den borgerliga statens vingar, kläs i anständighetens dräkt och bjudas en plats vid ett bord dukat av andras arbete är en förmån vi helst avstår. För den välmående borgarklassen är när det kommer till kritan framförallt en alldeles särskild minoritets bästa skydd: kapitalisternas.